Idag har jag varit loj hela dagen... kännt mej spänd och blir då stressad i och me de ... känner att jag tappar tilltro till mej självo att börja jobba: kommer jag att ORKA me att ha arbete + att sköta hem o fritid också? Blir orolig av dessa tankar ...

Annars känns de som att det rullar på bra - det händer mycket positiva saker : ska på intervju om några veckor antagligen på ett jobb, älsklingen har fått nytt jobb närmare hemifrån (de ringde o erbjöd han fast anställning direkt) o vi ska gifta oss snart!!!

Kanske har lite svårt att smälta in allt ... ???

I tisdags när J frågade "hur mår du?" så sa jag "OFÖRSKÄMT BRA!!!" och det gör jag ju ...

Kärleken kom hem och vi tog en promenad bort till mor för att hämta min cykel som jag lämande där igår.

Jag gick en lite sträcka ensam och jag var sååååå himla spänd ... andningen satt så HÖGT och jag stannade till för att kunna ta djupt andetag - tack-o-lov funkade de så då kunde jag fortsätta gå ... sen kom K ifatt mej o efter ca 2-3 minuter så kände jag att oron släppte!!!! SÅ SKÖNT! 

Det bästa med det hela var att jag gjorde det - jag gick hela vägen dit o sen cykla vi hemåt! UNDERBART!

Kände mej lite lika igår på stan när mor o jag var där ... det kom små ATTACKER men de försvann o det var en prövning att gå där då i olika butiker o leta slips o bolero ... men det gick! SÅ SKÖNT ATT KOMMA HEM SEN!!!

Ja, ja ... 2 halvjobbiga dagar har avverkats o det känns ju bra när det fungerar o attackerna uteblir trots att de gärna pockar på o ska fram!

USCH o FYYYYYYYY .... jobbigt

Tjingeling