Ligger hemma i soffan med världens DUNDERFÖRKYLNING sen ett par, tre dar nu ... igår vaknade jag utan röst åxå! Kände mej lite piggare mot kvällen men idag vaknade jag med lite oro och dödsångest ... "varför går det inte över?", "det kommer aldrig att ge sej utan jag kommer att få nå skit med lungorna eller nåt me andningen o DÖ" ... så går då mina tankar .. och då är det över en FÖRKYLNING!!!

Jag har nästan alltid haft dessa rädslor och dödsångest vid förkylningar o liknande... likaså när ungarna var (och ÄR) sjuka så är jag rädd att de ska dö!

VARFÖR!!????!?!???? Jag har ALDRIG kunnat förstå varför .... ??? Det är ingen närstående som drabbats av nåt svårt tillstånd ens utan denna rädsla FINNS BARA I MEJ ...

Klart jag FATTAR att jag inte kommer DÖ av en förkylning! Men när det kommer ytterligare ett nytt dygn och jag vaknar med den fortfarande så blir jag orolig och rädd och undrar vad det är för FEL?

Just NU i denna stund känner jag mej på bättringsvägen och tror att midsommaraftonen kommer att bli med en lättare förkylning.. men det visar sej ju imorrn, de!

GLÄDJEN i mitt liv är att nu är det bara TRE VECKOR KVAR tills vi gifter oss! ÅÅÅH va jag LÄÄÄÄÄNGTAR!!!

Och sen har vi två veckors ledigt tillsammans och sen börjar jag på mitt NYA JOBB!!!!

*lyckosuck* (mitt i förkylningsbedrövelsen)

Tjingeling!

Kära syster min!
TACK för dina dina uppmuntrande o peppande ord o stöd i min blogg!!!

Många varma kramar till dej <3

Tack även till er andra som stöttar o följer min blogg... naturligtvis   =)

Usch va klen jag känner mej vid minsta motgång!

Började stämpla på A-kassan 1 juni efter 9 månaders sjukskrivning som medföljde uppsägning på mitt jobb på Bruket.
I onsdags var jag på anställningsintervju (!) och fick beskedet redan dagen efter (=igår) att jag börjar arbeta 2 augusti för PRO!!! GRATTIS till mej!!! =)

Gårdagen bestod av telefonpratande och sen på eftermiddan - o kvällen särskilt - var jag HELT SLUT ..... spänd med värk i axlar o kände mej uppblåst i magen o magkatarr gjorde sej påmind.

Hade också sovit oroligt på morgontimmarna pga magknip så det var nog flera saker som gjorde mej trött igår...

I morse vaknade jag efter en natts HÅRD sömn o kände mej trött och därmed kommer också oron: "neee, de e nog inte bra att börja jobba nu, de e nog för tidigt...???"  Blir liksom RÄDD över framgångarna och att allt flyter på så bra för mej o mitt liv nu ... ska gifta mej, har fått jobb, älsklingen har fått nytt jobb på dagtid närmre hemifrån, ungarna e friska o glada..(de e ni väl, va???) ja, ja.....

Å andra sidan så tänker jag att FÖRRA ÅRET VAR RENT BEDRÖVLIGT, hur många begravningar var jag på då??? T ex ... o sen stresen på jobbet, flytten till Gävle o pappa o kollapsen!!!

Neee, jag måste kunna njuta av dessa positiva situationer o allt bra nu som händer. Också.... Det är jag värd ...

Skulle träffa en föreningsordförande på banken för ett ärende i en av "mina" föreningar och kände att jag borde strunta i att åka ner på stan idag när jag är så trött nu - kanske ångesten kommer och jag faller ihop av utmattning som i höstas om jag åker idag...

MEN SERNI... JAG ÅKTE ÄNDÅ!!! Tänkte att "det är precis i dessa situationer jag SKA jobba mot/med ångesten o oron" ... o hör å häpna!!!! DET GICK JÄTTEBRA!!! =))

Jag fick en liiiiiiten, liten känning en stund innan kollegan kom men det gick över!!! AV SEJ SJÄLVT!!! IGEN!!!!

FANTASTISKT!!!!

Kom hem och tog itu med dammsugningen av hela huset och nu är det klart = helgledigt...

Kan känna mej nöjd över mina framsteg ... som ibland kommer genom små, små bebis-steg och ibland blir det Goliat-steg...

Tjingeling! =))

Jag hade en uttråkad lördag att se fram emot - viljeslös o ville inte göra nånting alls ...

Slängde in en maskin tvätt iaf o sen cyklade jag till mor för att kolla mönster till en bolero som hon ska sy till bröllopsklänningen.

Gick bra att ta mej dit - inga ångesttankar som pockade speciellt... vi satt o lapa sol o slöpratade i drygt 1 timme och sen begav jag mej hemåt....

Tänkte då att JAG GÅR hem ist för cykla nu - får se hur långt jag kommer innan paniken pockar på...

Det var riktigt skönt väder att gå i så jackan åkte av direkt... så SKÖÖÖÖÖÖNT att traska o lunka lugnt!!! ENSAM!!!! Det gick så bra, hela vägen! HELT OTROLIGT!!! JAG HAR GÅTT ENSAM FRÅN MAMMA O HEM!!!! UTAN ÅNGEST!!!!! JIPPPPPPPPPPPPI!!

Snacka om att jag känner mej FRAMGÅNGSRIK JUST NU!!!!

Tjingeling! =)

Pappas (fd blir det väl ...eller?) sambo fyller år imorrn o jag har grubblat HELA veckan på om jag ska skicka grattiskort eller inte??!?!??!!???

Ingen av mina familjemedlemmar tycker det är nödvändigt - varför ska du de??? Men det har gnagt o gnagt och jag kom på idag varför - jag vill göra det av respekt för min pappa. Han må vara död nu men jag riktigt KÄNNER så lessen han skulle blivit ... så pappa, för DIN SKULL skickade jag kort o grattade.... o det känns BRA nu!

Kaijan villa ha mjölk till maten innan han for till jobbet så han tyckte jag skulle bege mej o köpa det... passade då på att skicka kortet till Gimo, så det var bra att jag kom iväg.

Jag funderade inte ens på OM JAG SKULLE KLARA DET utan jag bestämde (eftersom det nu var lite bråttom innan Kai skulle åka) att det fick bli cykel till ICA...

Snacka om en NÖJD o TILLFREDS Lena när jag upptäckte att jag utförde detta nästan (tanken kom en 10dels sekund, men inget mer än så) så gott som utan förväntansångest alls idag!!!

Kom hem och fick t.o.m beröm av älsklingen! Fast det var mest för att jag hann så han fick mjölk till maten..... =)

Det ska va' gott å leva
Annars kan det kvitta
Fint å leva
Annars kan det kvitta
Lätt å leva
Annars kan det kvitta
Spring inte runt och vela
Då sabbar du det hela
Spring inte runt och veva
Det ska va' gott, gott, gott
gott å leva!

Så sant SÅÅÅÅÅÅ! 

Tjingeling!!!!